En viktig men absolut ingen lätt del i livet är att kunna förlåta andra människor för det de sagt och gjort även om det sårat djupt in i själen.

Jag ser det som att alla människor står på olika trappsteg i en andlig utvecklingstrappa. Skulle alla stå på samma trappsteg skulle det bli otroligt trångt + att ingen utveckling skulle ske med stagnation till följd.

Vi står på olika trappsteg av en anledning och det är för att vi ska få varandra att växa på olika plan. Ju mer man jobbar med sig själv och ökar sin självkännedom samt läker gamla sorger och besvikelser desto högre upp i trappan kommer man. Detta är inget man kan forcera eller bestämma över utan det sker i den takt som du möter olika utmaningar i under livets gång.

Det betyder inte att någon är mer värd än någon annan utan det handlar om förhållningssätt till andra och sig själv. En person som kommit längre upp i trappan hanterar motgångar på ett helt annat sätt än någon som står längre ner. Men det är precis som det ska vara för att bli en andlig balans.

Ju längre ner i trappan man står desto mer talar egots röst. Det är jagperspektiv, kontroll, ägande och makt som styr. Här finns de som har svårt att ta andras perspektiv och som främst tänker på sin egen vinning i olika situationer. Kan i en meningsskiljaktighet resonera som så att “nu är jag ledsen och sårad då ska jag se till att du blir lika ledsen”. De har svårt att lyfta perspektivet och se att andra vägar kan tas för att situationen ska bli så bra som möjligt för alla inblandade parter.

Har man kommit en bit på väg har man lättare att se ur perspektivet där man väger in allas bästa. Det betyder inte att man låter sig bli utnyttjad eller att den andra parten ska få sin vilja igenom för att lugnet ska infinna sig. Men med kunskapen att kunna se på händelserna i ett större perspektiv bidrar till att resan blir lättare och nya lösningar har möjlighet att träda in då situationen inte blir helt låst.

För det är en av livets utmaningar – att stå kvar i sin egen kraft även om det stormar omkring dig. För även om en person står längre upp i trappan är det lätt att dras ner av den andra personens energi då egots energi är stark. Risken är stor att fastna i en låst situation och det kan kännas som man stångar pannan blodig och inte kommer någonstans.

Då gäller det att backa och återgå i sin egen energi och påminna sig om vad man själv står och vad man vill.

Situationer blir lättare att hantera om man kan se andras ageranden utifrån detta perspektiv. När du återigen har samma diskussion med en annan person och du undrar varför utveckling inte sker har du en låst situation och lösningar är svåra att komma fram till.

Att ni står och stångas beror troligtvis på att ni står på samma nivå just i den här situationen och ingen utveckling sker.

Men om du backar och frågar dig själv om den andra parten står på en nivå som ger den kapacitet att ta ett annat perspektiv. Om svaret då är nej så är det upp till dig om du väljer att stå kvar och fortsätta stångas eller om du återgår till ditt trappsteg och din energi där du kan se på situationen med andra glasögon.

För när du når den punkten att du inser att den andra parten gör sitt bästa utifrån de erfarenheter den har och att den just nu inte kommer att kunna ta ett annat perspektiv så inser du även att hur mycket energi du än lägger på att få den andra att förstå kommer du inte nå fram.

När du kommer till denna insikt så löser sig delar av blockeringen meddetsamma. När du sedan kan acceptera det oavsett vad den andra personen har gjort mot dig då har du kommit ett steg till i rätt riktning. Men för att bli fri behöver du förlåta och det är här som det kan ta lite tid och upplevas utmanande.

Att förlåta innebär inte att de ord och handlingar personen har sagt och gjort var rätt eller att du genom att förlåta är svag, tvärtom, att förlåta gör dig starkare och du växer ytterligare som person både mentalt och andligt.

För när du har förlåtit, då som först är du fri.

För så länge som du ältar, grubblar och känner hur du sjunker i energi varje gång du pratar med personen eller med andra om händelserna då är du inte riktigt fri.

Det måste få ta den tid som är menad för läkning. För rusar man vidare i livet utan att frigöra sig så tar man endast med sig problematiken in i en annan situation och då kan det t.o.m återkomma med större kraft.

Sist men inte minst så är det viktigt att kunna förlåta sig själv.
Du sa och agerade där och då enligt vad du kände just då men det betyder inte att du är en dålig människa för att du använt hårda ord, skrikit eller tappat kontrollen för en kort stund. Det viktiga är att ta lärdom av dessa situationer och leva enligt att göra bättre nästa gång utifrån sina tidigare erfarenheter.

Utan misstag – ingen utveckling.

Förlåtelseprocessen kan upplevas olika svår beroende på vad som hänt och hur länge meningsskiljaktigheterna pågått. När det känns tungt påminn dig om att du gör detta för att allt ska bli så bra som möjligt – både för dig och för andra! <3

Med den intentionen så kommer din belöning förr eller senare. Processen går du igenom av en anledning och för att nytt och kärleksfullt ska få plats i ditt liv måste gammalt accepteras, förlåtas och läkas. <3

<3 Maria

https://www.facebook.com/energiochinspirationskallan/

http://www.energiochinspirationskallan.se/