I hela mitt liv har jag dragits till det mystiska och oförklarliga. Det var en period när jag var i tonåren då det var inne med “Anden i glaset”. Tror t.o.m. att tidningen KP (Kamratposten) gjorde ett reportage som väckte mitt och mina kompisars intresse, för “kunde det verkligen fungera?”

Vi lånade en stuga som ena kompisen hade tillgång till en fredagskväll och pirriga och nervösa ritade vi upp enligt instruktionerna på ett stort papper.

Jag kan säga att vi fick svar på flera frågor med rättstavade ord som inte gick att bortförklara. Och som de typiska tonåringar vi var ville vi imponera på klasskompisarna genom att berätta vad vi gjort och upplevt.

Det var flera i klassen som blev intresserade, en del av dem blev nyfikna, en del var mycket skeptiska men ville ändå vara med om vi skulle göra det flera gånger.

Så vi samlade ihop ett gäng och blev denna gång lite djärvare då vi läst att om man ville ha ökad effekt skulle man istället för ett papper skriva på en spegel…

…och det gjorde vi. Jag kan säga att det var en helt annan intensitet i svaren. Glaset gick mycket bestämdare från bokstav till bokstav och kändes nästan lite aggressiv.

Sen blev det inte bättre när ena klasskompisen skulle utmana och ställa en av frågorna som var bland de “förbjudna”. De förbjudna frågorna var att fråga om döden eller om anden. Efter detta började glaset gå helt frenetiskt mellan bokstäverna medan den skrev de mest otäcka budskap med både könsord och svordomar.

Detta var en mycket otäck upplevelse då det oförklarliga helt plötsligt blev oförklarligt OCH mycket läskigt!

Det var sista gången jag gjorde anden i glaset och tyvärr har detta minne etsat sig fast så jag har varit rädd för att ha kontakt med andevärlden i många, många år.

Idag vet jag att det är helt olika energier i de som kommer igenom vid anden i glaset och de som är rena kärleksenergier. Men det har tagit mig många år att övervinna denna rädsla.

Vad har du för erfarenheter av “Anden i glaset”?

Kram Maria